Ny stadsträdgårdsmästare och ny grönplan i Solna

Artikeln publicerades ursprungligen i Haga-Brunnsvikens Vänners medlemsblad i februari 2015.

Vid månadsskiftet april/maj 2014 tillträdde Nils Forsberg som stadsträdgårdsmästare i Solna stad. Han ersatte Lars Johansson som hade haft tjänsten sedan september 2012. Solna hade då varit utan stadsträdgårdsmästare sedan 2005. Nils Forsberg har varit projektledare på park- och naturenheten i Västerås stad och tidigare konsulterande landskapsarkitekt i främst gestaltnings- och projekteringsstadiet.

Vad gör en stadsträdgårdsmästare i Solna? Vad har hänt med Solna stads nya grönplan? Vilken betydelse får grönplanen för Kungliga nationalstadsparken med Tivoliområdet som exempel? Det är frågor som Nils Forsberg gärna svarar på.

En stadsträdgårdsmästares uppgifter

Nils Forsbergs roll är att arbeta strategiskt med och bevaka gestaltningen av alla typer av offentliga platser – parker, naturområden, torg och gatumiljöer. Det handlar om att ta fram planer av olika slag, exempelvis planeras en lekplatsutredning under 2015. Sedan använder Nils Forsberg bland annat sin tid till att arbeta tillsammans med stadens planhandläggare, kommunekolog, driftansvariga och konsulter i olika projekt. Eftersom Solna stad är en beställarorganisation är det inhyrda konsulter som ritar samt upphandlade entreprenörer som bygger och utför drift och skötsel.

Grönt i en utpräglat urbaniserad miljö

Många kopplar nog ihop Solna med trafikleder men drygt halva Solnas totala yta är grön. De offentligt tillgängliga park- och naturområdena utgör ungefär en tredjedel av ytan. Och en tredjedel av staden ligger inom nationalstadsparkens gränser. Samtidigt gör vägarna att kommunen upplevs som splittrad och att det kan vara svårt att ta sig till fots från en stadsdel till en annan. Det finns också en oro att politiker och tjänstemän tycker att det är viktigare att bygga än att bevara och utveckla grönområden. Vilken roll kan då den nya grönplanen spela för framtiden?

Solnas nuvarande grönplan är från 1991. Därefter har bland annat lagen om nationalstadsparken tillkommit och Igelbäckens naturreservat inrättats. Förslaget till ny grönplan har efter inkomna remissvar reviderats och väntar nu på att antas av kommunfullmäktige, förklarar Nils Forsberg. Den viktigaste förändringen från remissversionen är att dokumentet delats upp i två separata delar. Den första delen benämns grönplan, beslutas av kommunfullmäktige och blir ett mål- och strategidokument. Den andra delen, en handlingsplan med beskrivningar av stadsdelarna och tillhörande åtgärdspaket, kommer förvaltningen att jobba vidare med. Handlingsplanen är tänkt att beslutas av ansvarig nämnd och förvaltningens uppgift är sedan att genomföra åtgärderna.

Grönplanens betydelse för Tivoli

I förslaget till ny grönplan som har skickats till kommunfullmäktige för beslut finner man nationalstadsparken under rubriken ”Skyddade områden i Solna” tillsammans med Igelbäckens och Ulriksdals naturreservat. Dessutom finns en skrivelse om ett möjligt nytt naturreservat runt Råstasjön. Det finns hänvisningar till stadens fördjupade översiktsplan från 2008 för Solnadelen av nationalstadsparken liksom till länsstyrelsens vård- och utvecklingsplan för hela parken från 2012. I förslaget slås fast att ”i princip all naturmark i Solna har sitt ursprung i kulturlandskapet och behöver viss skötsel för att bibehålla sina naturvärden”. Vidare kan man läsa att ”en förutsättning för biologisk mångfald är stabila ekosystem och i staden handlar det om att skapa förutsättningar så att olika arter kan bevaras. En viktig förutsättning för det är att det finns grönområden av god kvalitet, med tillräcklig storlek och med sammanhängande struktur”.

Vad betyder det då för Tivolihalvön i Kungliga nationalstadsparken med de två delarna Pipers park och Tivoliberget? Det är värt att notera att den version av grönplanen som har skickats till kommunfullmäktige för antagande alltså saknar åtgärdspaket. Åtgärderna som fanns i remissversionens andra del kommer, enligt Nils Forsberg, förhoppningsvis med i den handlingsplan som förvaltningen ska arbeta vidare med.

I remissversionens åtgärdsdel sägs att halvön ska vara en tydlig del av Brunnsvikens landskap från 1700-talet. Vad gäller Pipers park ska gångsystem, öppna terrasser och utsiktsplatser underhållas i enlighet med en karta från 1786. Tivoliberget ska behålla sin dramatik med mångfalden av biotoper och grunderna till äldre bebyggelse ska framträda.

En av åtgärderna lyder: Sköt Tivoliudden nu, vilket är en mycket träffande formulering. Redan i den ambitiösa vårdplanen för Tivoliområdet från 1999 anges gallring som en åtgärd för att återskapa och bevara ett varierat natur- och kulturlandskap. Vissa sporadiska åtgärder har vidtagits under åren men helhetsbilden av Pipers park är att det är svårt att få en känsla av parkmiljön från slutet av 1700-talet. Frågan är om den tänkta handlingsplanens åtgärdspaket får en tillhörande plånbok som fylls på år efter år.

Måldokument och åtgärdsplaner är nödvändiga men för en kontinuerlig skötsel på god nivå krävs monetär långsiktighet från politikernas sida och professionellt genomförande av stadens tjänstemän liksom av inhyrda konsulter och entreprenörer.

Michael Karlsson, 2015-02-02

Referenser

Grönplan för Solna stad. ”Hela Solnas landskap”. Strategidokument för Solnas gröna offentliga

miljöer, parker, platser och gatumiljöer, 2014-10-08. Förslag lämnat till kommunfullmäktige.

Solna stads Grönplan (remissutgåva), 2014.

Vårdplan för Tivoliområdet. Del 1. Historik, skyddsvärden och allmänna riktlinjer. Solna stad, 1999.

Webbplatser: solna.se och stadstradgardsmastare.org.

Tivoli med Desprez’ pensel och min kamera

Tivoli, antikens Tibur, ligger uppe i Tiburtinibergen några mil öster om Rom. I maj 2013 besökte jag staden för att leta upp den exakta platsen där Louis Jean Desprez stod då han målade den dramatiska vyn av Tivoli med Vestatemplet på sin höjd, det forsande vattnet centralt i bilden och de blånande bergen i bakgrunden.

Vy över Tivoli av Louis Jean Desprez från början av 1780-talet. Tillhör Nationalmuseum.

Arkitekten, målaren och teaterdekoratören Louis Jean Desprez (1743-1804) reste på uppdrag runt i södra Italien för att avbilda kända platser och landskap som exempelvis Pompeji, Paestum och Palermo. Han blev känd för att kombinera topografisk exakthet med teatrala effekter. I början av 1780-talet hade turen kommit till Tivoli som sedan antiken var känd för sina förföriskt vackra omgivningar. Det var bara några år innan Desprez kom i Gustav III:s tjänst och blev en av den gustavianska tidens ledande konstnärer. ”Det finns ingen människa, som har minsta spår av fantasi mer än jag och Desprez”, ska kungen ha sagt om fransmannen som blev svensk.

Under sin resa i Italien 1783-84 tog sig Gustav III till Tivoli där han åt en måltid i Sibyllans tempel som skymtar bakom det runda Vestatemplet på Desprez’ akvarell. Tillbaka i Sverige återskapade kungen ett stycke Italien vid Brunnsvikens stränder genom att plocka med sig namn som Albano, Frascati (som blev Frescati) och, så klart, Tivoli.

Louis Jean Desprez måste ha stått nere vid floden Arienes strand när han avbildade Tivoli, ungefär där ett groteskt parkeringshus i betong ligger i dag. På så sätt blev höjdverkan maximal. Bilden är tydligt indelad i tre nivåer med floden närmast betraktaren, staden på sin höjd och bergen i fonden. Själv stod jag på bron från 1800-talet eftersom det i dag är nästan omöjligt att ta sig ner till floden.

Vy över Tivoli från Ponte Gregoriano. Sibyllans tempel skymtar bakom det runda Vestatemplet. Foto: Michael Karlsson, maj 2013.

Tänk om Desprez och jag hade möts där på bron. Hade han känt igen sig? Vad hade han sagt? Parkeringshuset skulle han nog inte ha uppskattat. Men bergen finns kvar liksom den frodigt bevuxna floden även om den är reglerad sedan 1800-talet för att mildra och förhoppningsvis förhindra de återkommande och oftast svåra översvämningarna. Stadssiluetten ser ungefär likadan ut; några hus har tillkommit medan andra har vuxit på höjden med en eller två våningar. Det fyrkantiga tornet strax ovanför trappan till vänster hos Desprez står kvar i hörnet av Via della Sibilla och Via delle Mole. Det är ett av ungefär hundra försvarstorn som byggdes i Tivoli under medeltiden. Och inte minst, de två tempelruinerna från 100-talet fvt dominerar fortfarande stadsbilden. Både det korintiska Vestatemplet och det rektangulära Sibylletemplet byggdes om till kyrkor under medeltiden. Det är förklaringen till att det finns ett kyrktorn på Desprez’ teckning. I modern tid har dock templen återfått sin antika skepnad. Uppgifterna går isär om vilka gudar som templen tillägnades. Kanske var det just eldens och den husliga härdens gudinna Vesta och den tiburtinska sibyllan eller sierskan Albunea. Ett alternativ är att något av templen byggdes för Tiburs skyddsgud Herkules.

Men jag tror att Desprez skulle ha frågat: Var är bron? Det vill säga, den gamla bron som ersattes av Ponte Gregoriano under påven Gregorius XVI:s pontifikat 1830-46. Före Italiens enande var Tivoli en del av Kyrkostaten. Den nya bron med sitt diagonala sidomönster i vitt-grått-svart fick en annan placering längre uppströms. Gästerna på Ristorante I 3 Porcellini i det rosa huset med skylten Sibilla kan blicka ner på punkten för det tidigare brofästet.

Ponte Gregoriano över floden Arienes. Louis Jean Desprez bör ha stått vid det som i dag är brons högra fäste då han målade vyn över Tivoli. Bredvid ligger ett parkeringshus i gult tegel. Foto: nätet.

En annan lätt avläsbar skillnad är att det mindre byggnadsverket längst ner till höger hos Desprez saknas. Han har avbildat en fristående konstruktion bestående av en rektangulär nisch flankerad av pilastrar som bär upp en klassisk tempelfronton. Enligt biljettförsäljaren vid ingången till parken Villa Gregoriana rör det sig om ett antikt offeraltare som användes långt fram i tiden av stadens invånare för att offra till floden med böner om att bli skonade från svåra översvämningar. Man ser också tydligt hur den gamla vägen ringlade sig förbi offeraltaret i en brant uppförsbacke, runt huset med det lilla klocktornet på taket, då ett kloster, nu en restaurang, för att slutligen mynna ut i bron över Arienes. Den största skillnaden mellan då och nu är således hur man tar sig över floden.

Louis Jean Desprez bör ha stått framför det okänsligt placerade parkeringshuset när han målade Tivoli-akvarellen. Foto: Michael Karlsson, maj 2013.

Under antiken byggde rika romare med kejsare som Augustus och Hadrianus i spetsen tempel och luxuösa bostäder i och omkring Tivoli. På 1700- och 1800-talen blev staden en populär vistelseort för konstnärer. I dag tar man sig lätt från hettan i Rom till svalkan i Tivoli. Gör som jag och gå i Louis Jean Desprez’ fotspår!

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillägg på grund av en tallrik

I januari 2014 besökte jag den botaniska trädgården i Rio de Janeiro. I museets svalka stötte jag på något oväntat. I samband med utgrävningen av ett kruthus från 1808 inom trädgårdens område hittade man bland mycket annat en tallrik. Så klart att jag blev förvånad när jag såg vad motivet föreställde. Tivoli! Trots hårdhänt lagning av den blåvita tallriken syns Vestatemplet tydligt liksom kyrktornet invid Sibylletemplet. Kan man anta att tallriken tillverkades i Europa? Kanske är då Napoleon förklaringen till varför tallriken i dag finns i ett litet museum på andra sidan Atlanten. Kejsar Napoleons framryckande arméer tvingade nämligen 1808 den portugiska kungafamiljen att fly till Brasilien. Och vem vet, kanhända packades tallriken ner i det oroliga Lissabon för att packas upp i jättekolonins trygghet.

Tallrik utställd i museet i Jardim Botânico i Rio de Janeiro.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Litteratur

Den svenska historien, band 10. Gustav III, en upplyst envåldshärskare. Albert Bonniers Förlag (1979).

Informationsbroschyr om Tivoli, utgiven av Comune di Tivoli, Consorzio Turistico Tivoli Incoming och Patrimonio Mondiale Unesco.

Landen, Leif, Gustaf III. En biografi. Wahlström & Widstrand (2004).

Louis Jean Desprez. Tecknare, teaterkonstnär, arkitekt. En utställning ingående i Nationalmuseums 200-årsjubileum. Nationalmusei utställningskatalog nr 550 (1992).

Wollin, Nils G., Desprez i Sverige. Louis Jean Desprez’ verksamhet 1784-1804. Svenska Allmänna Konstförenings Publikation XLV (1936).