Solna har ingen stadsantikvarie – ett skäl till att ”rödingarna” hotas

Enligt Sveriges Kommuner och Landsting har åtta av landets 290 kommuner en anställd stadsantikvarie: Helsingborg, Höganäs, Karlstad, Landskrona, Norrköping, Södertälje, Uppsala och Örebro. Sex kommuner använder i stället benämningen kommunantikvarie: Borås, Falun, Nacka, Sollentuna, Värmdö och Uddevall. I Stockholms län är det alltså fyra kommuner som satsar på en anställd antikvarie för att säkerställa en långsiktigt hållbar förvaltning av bebyggelsens kulturhistoriska värden. Boverket konstaterar också i en undersökning att tillgången till antikvarisk kompetens i länet är begränsad. Tio kommuner svarar att man helt saknar antikvarisk kompetens.

En stads- eller kommunantikvarie har tre uppgifter: Att bedriva byggnadshistoriska och arkeologiska undersökningar. Att medverka med kulturhistoriska synpunkter i stadsplaneringen. Att sköta ärenden rörande stadens historia. Enligt Boverket är fördelarna med egen antikvarisk kompetens bland annat ”att vunnen kunskap kan stanna kvar i kommunen och att antikvarien är delaktig i hela samhällsbyggnadsprocessen”.

Sedan Michael Thörne slutade 2007 har Solna stad ingen stadsantikvarie. Stadsarkitekten Eva Darolf Linnros är också plan- och byggchef, och hon ska ”indirekt medverka med kulturhistoriska synpunkter i stadsplaneringen”. Det sker genom att hon tar in byggnadsantikvariska utlåtanden som underlag i handläggningen av olika projekt som påverkar stadsbilden i Solna. Ett sådant projekt är rivningshotet som vilar över de så kallade Rödingarna, SJ:s gamla personalarbetarbostäder vid Ulriksdals station. På solna.se beskrivs husen så här: ”Rödingarna” vid Ulriksdals järnvägsstation är goda representanter för SJ:s träarkitektur och mindre personalbostäder från 1910-talet. De är omsorgsfullt gestaltade och välproportionerade och är dessutom mycket ursprungliga och välbevarade. Tillsammans bildar de en samlad miljö, som utgör en viktig och åskådlig del av områdets järnvägsanknutna historia. Personalbostäderna och miljön har mycket högt kulturhistoriskt värde.

Husen har alltså ”mycket högt kulturhistoriskt värde” men ändå vill staden riva några av dem och förstöra den unika miljön för en mer eller mindre kortsiktig väglösning. Jag efterfrågar en tydlig kulturhistorisk profil hos stadens politiker och tjänstemän. Inhyrda konsulter kan inte axla den rollen. I dag finns det inte någon i stadshuset som kraftfullt och konsekvent arbetar för att bevara stadens kvarvarande sällsynta natur- och kulturhistoriska miljöer. De är för få för att vi ska ha råd att låta dem bli färre. För mig är det en viktig valfråga 2014.