Ny stadsträdgårdsmästare och ny grönplan i Solna

Artikeln publicerades ursprungligen i Haga-Brunnsvikens Vänners medlemsblad i februari 2015.

Vid månadsskiftet april/maj 2014 tillträdde Nils Forsberg som stadsträdgårdsmästare i Solna stad. Han ersatte Lars Johansson som hade haft tjänsten sedan september 2012. Solna hade då varit utan stadsträdgårdsmästare sedan 2005. Nils Forsberg har varit projektledare på park- och naturenheten i Västerås stad och tidigare konsulterande landskapsarkitekt i främst gestaltnings- och projekteringsstadiet.

Vad gör en stadsträdgårdsmästare i Solna? Vad har hänt med Solna stads nya grönplan? Vilken betydelse får grönplanen för Kungliga nationalstadsparken med Tivoliområdet som exempel? Det är frågor som Nils Forsberg gärna svarar på.

En stadsträdgårdsmästares uppgifter

Nils Forsbergs roll är att arbeta strategiskt med och bevaka gestaltningen av alla typer av offentliga platser – parker, naturområden, torg och gatumiljöer. Det handlar om att ta fram planer av olika slag, exempelvis planeras en lekplatsutredning under 2015. Sedan använder Nils Forsberg bland annat sin tid till att arbeta tillsammans med stadens planhandläggare, kommunekolog, driftansvariga och konsulter i olika projekt. Eftersom Solna stad är en beställarorganisation är det inhyrda konsulter som ritar samt upphandlade entreprenörer som bygger och utför drift och skötsel.

Grönt i en utpräglat urbaniserad miljö

Många kopplar nog ihop Solna med trafikleder men drygt halva Solnas totala yta är grön. De offentligt tillgängliga park- och naturområdena utgör ungefär en tredjedel av ytan. Och en tredjedel av staden ligger inom nationalstadsparkens gränser. Samtidigt gör vägarna att kommunen upplevs som splittrad och att det kan vara svårt att ta sig till fots från en stadsdel till en annan. Det finns också en oro att politiker och tjänstemän tycker att det är viktigare att bygga än att bevara och utveckla grönområden. Vilken roll kan då den nya grönplanen spela för framtiden?

Solnas nuvarande grönplan är från 1991. Därefter har bland annat lagen om nationalstadsparken tillkommit och Igelbäckens naturreservat inrättats. Förslaget till ny grönplan har efter inkomna remissvar reviderats och väntar nu på att antas av kommunfullmäktige, förklarar Nils Forsberg. Den viktigaste förändringen från remissversionen är att dokumentet delats upp i två separata delar. Den första delen benämns grönplan, beslutas av kommunfullmäktige och blir ett mål- och strategidokument. Den andra delen, en handlingsplan med beskrivningar av stadsdelarna och tillhörande åtgärdspaket, kommer förvaltningen att jobba vidare med. Handlingsplanen är tänkt att beslutas av ansvarig nämnd och förvaltningens uppgift är sedan att genomföra åtgärderna.

Grönplanens betydelse för Tivoli

I förslaget till ny grönplan som har skickats till kommunfullmäktige för beslut finner man nationalstadsparken under rubriken ”Skyddade områden i Solna” tillsammans med Igelbäckens och Ulriksdals naturreservat. Dessutom finns en skrivelse om ett möjligt nytt naturreservat runt Råstasjön. Det finns hänvisningar till stadens fördjupade översiktsplan från 2008 för Solnadelen av nationalstadsparken liksom till länsstyrelsens vård- och utvecklingsplan för hela parken från 2012. I förslaget slås fast att ”i princip all naturmark i Solna har sitt ursprung i kulturlandskapet och behöver viss skötsel för att bibehålla sina naturvärden”. Vidare kan man läsa att ”en förutsättning för biologisk mångfald är stabila ekosystem och i staden handlar det om att skapa förutsättningar så att olika arter kan bevaras. En viktig förutsättning för det är att det finns grönområden av god kvalitet, med tillräcklig storlek och med sammanhängande struktur”.

Vad betyder det då för Tivolihalvön i Kungliga nationalstadsparken med de två delarna Pipers park och Tivoliberget? Det är värt att notera att den version av grönplanen som har skickats till kommunfullmäktige för antagande alltså saknar åtgärdspaket. Åtgärderna som fanns i remissversionens andra del kommer, enligt Nils Forsberg, förhoppningsvis med i den handlingsplan som förvaltningen ska arbeta vidare med.

I remissversionens åtgärdsdel sägs att halvön ska vara en tydlig del av Brunnsvikens landskap från 1700-talet. Vad gäller Pipers park ska gångsystem, öppna terrasser och utsiktsplatser underhållas i enlighet med en karta från 1786. Tivoliberget ska behålla sin dramatik med mångfalden av biotoper och grunderna till äldre bebyggelse ska framträda.

En av åtgärderna lyder: Sköt Tivoliudden nu, vilket är en mycket träffande formulering. Redan i den ambitiösa vårdplanen för Tivoliområdet från 1999 anges gallring som en åtgärd för att återskapa och bevara ett varierat natur- och kulturlandskap. Vissa sporadiska åtgärder har vidtagits under åren men helhetsbilden av Pipers park är att det är svårt att få en känsla av parkmiljön från slutet av 1700-talet. Frågan är om den tänkta handlingsplanens åtgärdspaket får en tillhörande plånbok som fylls på år efter år.

Måldokument och åtgärdsplaner är nödvändiga men för en kontinuerlig skötsel på god nivå krävs monetär långsiktighet från politikernas sida och professionellt genomförande av stadens tjänstemän liksom av inhyrda konsulter och entreprenörer.

Michael Karlsson, 2015-02-02

Referenser

Grönplan för Solna stad. ”Hela Solnas landskap”. Strategidokument för Solnas gröna offentliga

miljöer, parker, platser och gatumiljöer, 2014-10-08. Förslag lämnat till kommunfullmäktige.

Solna stads Grönplan (remissutgåva), 2014.

Vårdplan för Tivoliområdet. Del 1. Historik, skyddsvärden och allmänna riktlinjer. Solna stad, 1999.

Webbplatser: solna.se och stadstradgardsmastare.org.

Det man värderar skyddar man – om att guida för ett mer hållbart samhälle

Varför guidar du? Det är en fråga som jag ibland får när jag guidar i Hagaparken och Ulriksdals slottspark. Ja, varför gör jag det? Vad är det som driver mig?

I grunden är det läraren i mig som knackar på dörren och vill ut. Det är länge sedan jag lämnade läraryrket men drivkraften att förmedla något viktigt till andra betyder lika mycket för mig nu som då. Som ämneslärare guidade jag mina elever i Stockholms olika stadsdelar efter ett rullande schema som började med Gamla stan i årskurs 7 och avslutades med Östermalm i nian. Under årens lopp har jag själv deltagit i ett oräkneligt antal guidningar genom slottssalar, stadskvarter, parker och trädgårdar. Jag har observerat och tänkt att ”det där var bra, det ska jag komma ihåg”.

Det handlar också om ett allt större intresse för vad som händer när en stad som Solna snabbt expanderar. Stora natur- och kulturvärden ska skyddas inom och utom Kungliga Nationalstadsparken samtidigt som helt nya stadsdelar växer fram. Det är klart att det uppstår krockar mellan olika intressen. Ett exempel är det planerade bostadsområdet vid Råstasjön intill Friends Arena. Fler bostäder eller ett skyddat fågelliv och möjlighet för människor att kunna röra sig längs stränderna vid Solnas enda insjö, vad är viktigast? Efter omfattande reaktioner har kommunpolitikerna tvingats till att revidera detaljplanen för området kring sjön. När jag guidar tycker jag att det är viktigt att ta upp den här typen av frågor. Det finns nog ett Råstasjön lite varstans i Sverige, skulle jag tro.

I november 2012 deltog jag i konferensen ”Människan i landskapet” och därifrån fick jag med mig kunskap och redskap som har utvecklat mig som guide. Konferensen arrangerades av Naturhistoriska riksmuseet och Centrum för naturvägledning i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Sveriges hembygdsförbund och länsstyrelsen i Stockholms län. Temat var naturvägledning och kulturmiljöpedagogik med landskapet som utgångspunkt. Jag lyssnade bland annat på föreläsningen ”Dialogmöten i landskapet – hur vi tillämpar den europeiska landskapskonventionen i västra Götalandsregionen”. Sedan deltog jag i workshopen ”Reviewing – tekniker för att involvera deltagarna i guidesituationer” och seminariet ” Nationalstadsparken som arena för lärande och pedagogik”. Delaktighet var konferensens viktigaste ord och Centrum för naturvägledning förklarar i sitt sexpunktsprogram vad det innebär i mötet mellan deltagare och guide.

De sex punkterna är: 1) Alla kan! Genom att involvera deltagarna lär alla sig mer än om guiden hade stått för all förmedling själv. 2) Utgå från platsen! Varje plats har något att berätta – använd platsen inneboende möjligheter. 3) Använd sinnena! Vad är det deltagarna ser, hör, luktar, smakar och känner? Genom att tilltala olika sinnen skapas upplevelser som stannar kvar hos dem. 4) Inspirera mer än informera! Plocka fram bra historier som hjälper deltagarna att skapa en egen relation till platsen. Utmana gärna deras tankar och hjälp dem att se saker ur nya perspektiv. 5) Relatera till deltagarnas vardag och erfarenheter! Fokusera på sådant som de kan upptäcka på hemmaplan. 6) Vilket är ditt budskap som guide? Var tydlig med vad du vill säga.

Sexpunktsprogrammet konkretiserar jag genom att använda metoderna Observation Walk, Wandering och Wondering samt Horseshoe. Observationspromenad syftar till att skärpa upplevelsen och fånga upp bredden av observationer och reaktioner från deltagarna genom att fråga ”Vad la ni märke till ?” eller ”Vad tänkte ni på?”. Det är en metod som jag exempelvis brukar använda mig av i Hagaparken när gruppen har gått över pelousen/den stora gräsmattan och närmar sig Gustav III:s paviljong vid Brunnsviken. Funderingar över hur stor del av naturen i parken som är ursprunglig eller skapad av människohand leder inte sällan till samtal om vad som var och är ”natur”. Metoden Vandra och undra går ut på att deltagarna får i uppgift att ställa frågor om sådant de uppmärksammar enligt modellen ”Jag undrar varför?”, ”Jag undrar vad?” och ”Jag undrar om?”. Vid ett tillfälle ifrågasatte några deltagare avspärrningen omkring Haga slott. En diskussion om allmänhetens rätt att kunna röra sig fritt kontra kronprinsessparets behov av privatliv och skydd följde. Jag föreställer mig att resultatet blev en mer perspektivrik guidning än om jag bara hade konstaterat att en del av parken är avspärrad och att något liknande skedde när kungens föräldrar flyttade in på Haga slott i början av 1930-talet. Hästskon är min favorit bland metoderna som jag fick med mig från konferensen på Riksmuseet. Beroende på var guidningen äger rum kan jag ställa frågan ”Hur kommer området kring Ulriksdals slott att påverkas av nya vägar och bostadsområden?” eller , om platsen är Hagaparken, ”Vilken uppfattning har ni om Gustav III?”.  Någon säger kanske tyrann och en annan samhällsutvecklare eller kulturpersonlighet. Deltagarna tar sedan ställning till alternativen genom att placera sig vid olika punkter i en hästskoform. Ganska snabbt får alla en uppfattning om gruppens skilda uppfattningar och beroende på hur mycket tid man har kan samtalet både breddas och fördjupas.

Det man har sett och upplevt värderar man, och det man värderar vill man skydda. Jag tror att en guidning genom Hagaparken eller Uriksdals slottspark gör att deltagarna får med sig en känsla av ansvar för nationalstadsparken oavsett om man bor i närheten eller inte. De två parkerna kan i bästa fall komma att representera de natur- och kulturvärden som deltagarna har nära sig och kan relatera till. Visst är det intressant och väsentligt att känna till varför och hur det gick till när Gustav III skapade Hagaparken. Men lika viktigt är att för sig själv kunna förklara varför det inte är en bagatell om en ek från början av 1700-talet huggs ner eller några kulturhistoriskt värdefulla byggnader rivs för att en väg måste breddas. I grund och botten handlar det om en insikt att vi alla kan påverka politiska beslut som vi uppfattar som mindre genomtänkta. På så sätt skapar vi en gemensam berättelse om samhället som leder till ett starkare socialt kontrakt mellan människor inte minst i närområdet. Precis som alla tusentals människor gjorde när de skrev på listan mot att exploatera stränderna kring Råstasjön.

Litteratur

Alm, Ulrik, Guiden för naturguiden. Studiefrämjandet (2006).

Tortzen, Anne, Borgerinddragelse. Demokrati i øjenhøjde. Jurist- og Økonomförbundets Forlag (2008).

Hur många träd finns det i Solna?

Det är en fråga som är viktigare än man tror. Svaret visar nämligen hur stor eller liten plats naturen har i Solna stad, en av landets snabbast växande kommuner. Solna har 110 kvm grönområde per invånare och av det förvaltar staden 43 kvm. En tredjedel av stadens yta ligger inom Kungliga Nationalparkens gränser. Jag vill ta reda på vilken kunskap som finns om träden i Solna. Inventeras träden? Finns det skötselplaner? Ersätts varje nedhugget träd med ett nytt? Intresserar sig kommunens politiker och tjänstemän för förhållandet mellan träd och människors välbefinnande?

I kommunfullmäktige förs diskussionen om träden i Solna mellan framför allt två personer: Susanne Nordling från Miljöpartiet, en del av oppositionen och Folkpartiets Anders Ekegren, stadsbyggnadsnämndens ordförande. I en interpellation frågade Nordling på vilket sätt staden kontrollerar att träd och grönytor återplanteras eller återskapas inom rimlig tid när ett område bebyggs. Hon frågade också om staden för statistik över hur många träd som fälls per år, inte minst särskilt gamla träd, och i vilken takt de ersätts? Ekegren svarade att det inte finns någon sådan statistik. Nordling lade därefter fram en motion om årlig statistik över förändringar i stadens trädbestånd. Motionen kommer att tas upp i kommunfullmäktige någon gång under våren.

Vi vet alltså inte hur många träd det finns i Solna. I Stockholms stad räknar man med att det finns 30 000 träd och att en verkningsfull trädskötsel kostar 300 kronor per träd. Trädportalen är en samlingsplats för uppgifter om skyddsvärda träd. Där får man 967 träffar på Solna. Innanför stadens gränser finns det alltså nästan tusen jätteträd (grövre än en meter i diameter), mycket gamla träd och stora ihåliga träd. Träd som är mycket viktiga för den biologiska mångfalden. Det handlar om ekar, aspar, lindar och bokar. 2011 skrev Erik Olsson vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet om just dessa träd. En av hans slutsatser är att de ekar som har potential att bli stora och gamla är hotade på flera håll i Solna. De så kallade ekefterträdarna behöver befrias från sly och vegetation som konkurrerar om livsrummet. Det är med andra ord inte särskilt svårt att hitta information om särskilt skyddsvärda träd i Solna. Lägg därtill att det finns metodik för trädinventering. Sveriges lantbruksuniversitet har tagit fram riktlinjer för inventering av träd i stadsmiljö i samarbete med forskare, beställare och utförare.

Solna fick sina stadsprivilegier 1943 och aldrig tidigare i stadens historia har så stora grönområden förvandlats till bebyggda kvarter och infrastruktur. Staden får en mer sammanhängande bebyggelse med en tydligare stadskaraktär när exempelvis Nya Ulriksdal och Hagastaden växer fram. På solna.se presenteras staden som ”en framtidsstad i tillväxt, unikt belägen mellan Kungliga nationalstadsparkens lugn och storstadens puls.” Men rör det sig om lugn och puls i skön harmoni eller om ett konfliktfyllt möte? Det är bra att det tillkommer nya parker som Fröfjärdsparken i Frösunda och Spegeldammsparken i Järvastaden. Det är bra att staden har tagit ett interimistiskt skydd för träden i nationalstadsparken som säger att det där 2011-2014 krävs tillstånd för fällning av träd över en viss storlek. Samtidigt gör den planerade utbyggnaden av Arenastaden med bostadsbebyggelse norr och öster om Råstasjön att man undrar över vad som prioriteras, natur eller tillväxt. Området runt Råstasjön med sitt rika fågelliv är en delvis bortglömd del av Solna där naturen har fått sköta sig själv. Många hävdar att viktiga naturvärden skulle försvinna med bebyggda stränder.

Jag hoppas att kommunfullmäktige säger ja till Susanne Nordlings förslag att skaffa sig en bild av hur trädbeståndet i Solna ser ut. Området runt Råstasjön erbjuder ett intressant case: Vilka träd finns det längs sjöns stränder? Vilka är skyddsvärda? Hur mycket kostar det att vårda dessa träd? Vad betyder svaren för en eventuell exploatering av området? Jag förordar mer av riktig stad på rätt ställe, exempelvis längs Solnavägen och intill Stora Frösunda men inte vid Råstasjön. Lars Johansson är stadsträdgårdsmästare i Solna (en nyinrättad tjänst sedan september 2012). I en intervju betonar han vardagsgrönskans betydelse för människors trivsel och hälsa. Det ska aldrig vara långt till en park i Solna. Lars Johansson vill också skapa en dialog med stadens invånare om parkerna och det gröna. En prioriterad uppgift för honom är att revidera den så kallade grönplanen från 1991. Förhoppningsvis kommer frågan om hur många träd det finns i Solna att få stort utrymme i planen liksom övergripande riktlinjer för att skilja på grönområden som ska skyddas för framtiden och gråtrista delar av kommunen som har allt att vinna på mer en stadslik förtätning med vass arkitektur.

Inom några få år vill jag kunna läsa om hur Solna stad inventerar, sköter och utvidgar trädbeståndet. Och hur staden på olika sätt berättar för oss som bor och arbetar här varför träden är viktiga och vad var och en av oss kan bidra med för att göra Solna grönare och därmed ännu bättre.