Det är en fråga som är viktigare än man tror. Svaret visar nämligen hur stor eller liten plats naturen har i Solna stad, en av landets snabbast växande kommuner. Solna har 110 kvm grönområde per invånare och av det förvaltar staden 43 kvm. En tredjedel av stadens yta ligger inom Kungliga Nationalparkens gränser. Jag vill ta reda på vilken kunskap som finns om träden i Solna. Inventeras träden? Finns det skötselplaner? Ersätts varje nedhugget träd med ett nytt? Intresserar sig kommunens politiker och tjänstemän för förhållandet mellan träd och människors välbefinnande?

I kommunfullmäktige förs diskussionen om träden i Solna mellan framför allt två personer: Susanne Nordling från Miljöpartiet, en del av oppositionen och Folkpartiets Anders Ekegren, stadsbyggnadsnämndens ordförande. I en interpellation frågade Nordling på vilket sätt staden kontrollerar att träd och grönytor återplanteras eller återskapas inom rimlig tid när ett område bebyggs. Hon frågade också om staden för statistik över hur många träd som fälls per år, inte minst särskilt gamla träd, och i vilken takt de ersätts? Ekegren svarade att det inte finns någon sådan statistik. Nordling lade därefter fram en motion om årlig statistik över förändringar i stadens trädbestånd. Motionen kommer att tas upp i kommunfullmäktige någon gång under våren.

Vi vet alltså inte hur många träd det finns i Solna. I Stockholms stad räknar man med att det finns 30 000 träd och att en verkningsfull trädskötsel kostar 300 kronor per träd. Trädportalen är en samlingsplats för uppgifter om skyddsvärda träd. Där får man 967 träffar på Solna. Innanför stadens gränser finns det alltså nästan tusen jätteträd (grövre än en meter i diameter), mycket gamla träd och stora ihåliga träd. Träd som är mycket viktiga för den biologiska mångfalden. Det handlar om ekar, aspar, lindar och bokar. 2011 skrev Erik Olsson vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet om just dessa träd. En av hans slutsatser är att de ekar som har potential att bli stora och gamla är hotade på flera håll i Solna. De så kallade ekefterträdarna behöver befrias från sly och vegetation som konkurrerar om livsrummet. Det är med andra ord inte särskilt svårt att hitta information om särskilt skyddsvärda träd i Solna. Lägg därtill att det finns metodik för trädinventering. Sveriges lantbruksuniversitet har tagit fram riktlinjer för inventering av träd i stadsmiljö i samarbete med forskare, beställare och utförare.

Solna fick sina stadsprivilegier 1943 och aldrig tidigare i stadens historia har så stora grönområden förvandlats till bebyggda kvarter och infrastruktur. Staden får en mer sammanhängande bebyggelse med en tydligare stadskaraktär när exempelvis Nya Ulriksdal och Hagastaden växer fram. På solna.se presenteras staden som ”en framtidsstad i tillväxt, unikt belägen mellan Kungliga nationalstadsparkens lugn och storstadens puls.” Men rör det sig om lugn och puls i skön harmoni eller om ett konfliktfyllt möte? Det är bra att det tillkommer nya parker som Fröfjärdsparken i Frösunda och Spegeldammsparken i Järvastaden. Det är bra att staden har tagit ett interimistiskt skydd för träden i nationalstadsparken som säger att det där 2011-2014 krävs tillstånd för fällning av träd över en viss storlek. Samtidigt gör den planerade utbyggnaden av Arenastaden med bostadsbebyggelse norr och öster om Råstasjön att man undrar över vad som prioriteras, natur eller tillväxt. Området runt Råstasjön med sitt rika fågelliv är en delvis bortglömd del av Solna där naturen har fått sköta sig själv. Många hävdar att viktiga naturvärden skulle försvinna med bebyggda stränder.

Jag hoppas att kommunfullmäktige säger ja till Susanne Nordlings förslag att skaffa sig en bild av hur trädbeståndet i Solna ser ut. Området runt Råstasjön erbjuder ett intressant case: Vilka träd finns det längs sjöns stränder? Vilka är skyddsvärda? Hur mycket kostar det att vårda dessa träd? Vad betyder svaren för en eventuell exploatering av området? Jag förordar mer av riktig stad på rätt ställe, exempelvis längs Solnavägen och intill Stora Frösunda men inte vid Råstasjön. Lars Johansson är stadsträdgårdsmästare i Solna (en nyinrättad tjänst sedan september 2012). I en intervju betonar han vardagsgrönskans betydelse för människors trivsel och hälsa. Det ska aldrig vara långt till en park i Solna. Lars Johansson vill också skapa en dialog med stadens invånare om parkerna och det gröna. En prioriterad uppgift för honom är att revidera den så kallade grönplanen från 1991. Förhoppningsvis kommer frågan om hur många träd det finns i Solna att få stort utrymme i planen liksom övergripande riktlinjer för att skilja på grönområden som ska skyddas för framtiden och gråtrista delar av kommunen som har allt att vinna på mer en stadslik förtätning med vass arkitektur.

Inom några få år vill jag kunna läsa om hur Solna stad inventerar, sköter och utvidgar trädbeståndet. Och hur staden på olika sätt berättar för oss som bor och arbetar här varför träden är viktiga och vad var och en av oss kan bidra med för att göra Solna grönare och därmed ännu bättre.