Varför guidar du? Det är en fråga som jag ibland får när jag guidar i Hagaparken och Ulriksdals slottspark. Ja, varför gör jag det? Vad är det som driver mig?
I grunden är det läraren i mig som knackar på dörren och vill ut. Det är länge sedan jag lämnade läraryrket men drivkraften att förmedla något viktigt till andra betyder lika mycket för mig nu som då. Som ämneslärare guidade jag mina elever i Stockholms olika stadsdelar efter ett rullande schema som började med Gamla stan i årskurs 7 och avslutades med Östermalm i nian. Under årens lopp har jag själv deltagit i ett oräkneligt antal guidningar genom slottssalar, stadskvarter, parker och trädgårdar. Jag har observerat och tänkt att ”det där var bra, det ska jag komma ihåg”.
Det handlar också om ett allt större intresse för vad som händer när en stad som Solna snabbt expanderar. Stora natur- och kulturvärden ska skyddas inom och utom Kungliga Nationalstadsparken samtidigt som helt nya stadsdelar växer fram. Det är klart att det uppstår krockar mellan olika intressen. Ett exempel är det planerade bostadsområdet vid Råstasjön intill Friends Arena. Fler bostäder eller ett skyddat fågelliv och möjlighet för människor att kunna röra sig längs stränderna vid Solnas enda insjö, vad är viktigast? Efter omfattande reaktioner har kommunpolitikerna tvingats till att revidera detaljplanen för området kring sjön. När jag guidar tycker jag att det är viktigt att ta upp den här typen av frågor. Det finns nog ett Råstasjön lite varstans i Sverige, skulle jag tro.
I november 2012 deltog jag i konferensen ”Människan i landskapet” och därifrån fick jag med mig kunskap och redskap som har utvecklat mig som guide. Konferensen arrangerades av Naturhistoriska riksmuseet och Centrum för naturvägledning i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Sveriges hembygdsförbund och länsstyrelsen i Stockholms län. Temat var naturvägledning och kulturmiljöpedagogik med landskapet som utgångspunkt. Jag lyssnade bland annat på föreläsningen ”Dialogmöten i landskapet – hur vi tillämpar den europeiska landskapskonventionen i västra Götalandsregionen”. Sedan deltog jag i workshopen ”Reviewing – tekniker för att involvera deltagarna i guidesituationer” och seminariet ” Nationalstadsparken som arena för lärande och pedagogik”. Delaktighet var konferensens viktigaste ord och Centrum för naturvägledning förklarar i sitt sexpunktsprogram vad det innebär i mötet mellan deltagare och guide.
De sex punkterna är: 1) Alla kan! Genom att involvera deltagarna lär alla sig mer än om guiden hade stått för all förmedling själv. 2) Utgå från platsen! Varje plats har något att berätta – använd platsen inneboende möjligheter. 3) Använd sinnena! Vad är det deltagarna ser, hör, luktar, smakar och känner? Genom att tilltala olika sinnen skapas upplevelser som stannar kvar hos dem. 4) Inspirera mer än informera! Plocka fram bra historier som hjälper deltagarna att skapa en egen relation till platsen. Utmana gärna deras tankar och hjälp dem att se saker ur nya perspektiv. 5) Relatera till deltagarnas vardag och erfarenheter! Fokusera på sådant som de kan upptäcka på hemmaplan. 6) Vilket är ditt budskap som guide? Var tydlig med vad du vill säga.
Sexpunktsprogrammet konkretiserar jag genom att använda metoderna Observation Walk, Wandering och Wondering samt Horseshoe. Observationspromenad syftar till att skärpa upplevelsen och fånga upp bredden av observationer och reaktioner från deltagarna genom att fråga ”Vad la ni märke till ?” eller ”Vad tänkte ni på?”. Det är en metod som jag exempelvis brukar använda mig av i Hagaparken när gruppen har gått över pelousen/den stora gräsmattan och närmar sig Gustav III:s paviljong vid Brunnsviken. Funderingar över hur stor del av naturen i parken som är ursprunglig eller skapad av människohand leder inte sällan till samtal om vad som var och är ”natur”. Metoden Vandra och undra går ut på att deltagarna får i uppgift att ställa frågor om sådant de uppmärksammar enligt modellen ”Jag undrar varför?”, ”Jag undrar vad?” och ”Jag undrar om?”. Vid ett tillfälle ifrågasatte några deltagare avspärrningen omkring Haga slott. En diskussion om allmänhetens rätt att kunna röra sig fritt kontra kronprinsessparets behov av privatliv och skydd följde. Jag föreställer mig att resultatet blev en mer perspektivrik guidning än om jag bara hade konstaterat att en del av parken är avspärrad och att något liknande skedde när kungens föräldrar flyttade in på Haga slott i början av 1930-talet. Hästskon är min favorit bland metoderna som jag fick med mig från konferensen på Riksmuseet. Beroende på var guidningen äger rum kan jag ställa frågan ”Hur kommer området kring Ulriksdals slott att påverkas av nya vägar och bostadsområden?” eller , om platsen är Hagaparken, ”Vilken uppfattning har ni om Gustav III?”. Någon säger kanske tyrann och en annan samhällsutvecklare eller kulturpersonlighet. Deltagarna tar sedan ställning till alternativen genom att placera sig vid olika punkter i en hästskoform. Ganska snabbt får alla en uppfattning om gruppens skilda uppfattningar och beroende på hur mycket tid man har kan samtalet både breddas och fördjupas.
Det man har sett och upplevt värderar man, och det man värderar vill man skydda. Jag tror att en guidning genom Hagaparken eller Uriksdals slottspark gör att deltagarna får med sig en känsla av ansvar för nationalstadsparken oavsett om man bor i närheten eller inte. De två parkerna kan i bästa fall komma att representera de natur- och kulturvärden som deltagarna har nära sig och kan relatera till. Visst är det intressant och väsentligt att känna till varför och hur det gick till när Gustav III skapade Hagaparken. Men lika viktigt är att för sig själv kunna förklara varför det inte är en bagatell om en ek från början av 1700-talet huggs ner eller några kulturhistoriskt värdefulla byggnader rivs för att en väg måste breddas. I grund och botten handlar det om en insikt att vi alla kan påverka politiska beslut som vi uppfattar som mindre genomtänkta. På så sätt skapar vi en gemensam berättelse om samhället som leder till ett starkare socialt kontrakt mellan människor inte minst i närområdet. Precis som alla tusentals människor gjorde när de skrev på listan mot att exploatera stränderna kring Råstasjön.
Litteratur
Alm, Ulrik, Guiden för naturguiden. Studiefrämjandet (2006).
Tortzen, Anne, Borgerinddragelse. Demokrati i øjenhøjde. Jurist- og Økonomförbundets Forlag (2008).
