Sjöstugan – mer än bara ett kafé

Posted on by
Reply

Artikeln publicerades ursprungligen i Haga-Brunnsvikens Vänner medlemsblad i februari 2015.

När jag träffar Annika Malmsten i slutet av december har Kafé Sjöstugan i Bergshamra stängt för jul och nyår. Neonljusen från de nya kontorshusen i Frösunda på andra sidan Brunnsviken träffar glasskivorna i försäljningsdisken som nu gapar tom. När jag stänger dörren tystnar trafikljuden från Uppsalavägen och Bergshamraleden. Jag har stämt möte med kaféets ägare för att få veta hur hon ser på småföretagande, kulturens roll i samhället och det växande trycket på nationalstadsparken. Men vi börjar med att tala om Annika Malmstens farfar Carl Malmsten.

I sin farfars fotspår

Många förknippar familjen Malmsten med Bergshamra och det på goda grunder. 1920 hyrde formgivaren och inredningsarkitekten Carl Malmsten (1888-1972) Övre Karlsro i Bergshamra by av sin moster Anna Cadier. Han fick senare köpa huset och bodde där till sin död. I dag bor Annika och andra medlemmar av familjen Malmsten i villorna från Carl XV:s tid. Som barn tillbringade hon mycket tid på Capellagården på Öland – hantverksskolan som Carl Malmsten startade 1960 med en vision om ”en skola för gestaltande arbete, där hand och ande ställs i skapande samverkan”. Steget att utbilda sig till hantverkspedagog på Nyckelviksskolan på Lidingö var kort. Annika Malmsten säger själv att hon är ”miljöskadad”, präglad av sin farfars miljöer och idéer om hantverkskunnande, materialkännedom och en hållbar design. När man tittar sig runt i kaféet förstår man vad hon menar, men mer om det längre fram.

Det började i Överjärva

I mitten av 1990-talet fick Annika Malmsten möjlighet att driva caféet på Överjärva gård. Vid den här tiden fick fler och fler upp ögonen för kulturmiljön i Solnas yttersta hörn mot nordost. Kaférörelsen växte snabbt. Recept, matlagning i stort format, personalansvar, kontakter med Solna stad, regler, inköp och företagsekonomi – allt sådant var nytt för Annika, men efter några år i Överjärva var hon väl förberedd när hon hörde talas om att Café Sjöstugan i Bergshamra behövde få nya ägare för att överleva.

Från C till K

En bykstuga som blev hönshus och sedan trädgårdsmästarbostad för att i mitten av 1990-talet omvandlas till ett café inom ramen för ett projekt för arbetslösa. Det är historien bakom byggnaden som Annika Malmsten tog över tillsammans med tre andra kvinnor. Den 24 maj 1999 öppnade de Kafé Sjöstugan. Bytet av C till K i namnet är betydelsefullt – de nya ägarna ville markera starten på något nytt genom en serie ”K”. Kaféet skulle kännetecknas av kvinnor, kaffe, kakor, kultur och kravmärkt. Det skulle vara ett vattenhål för olika typer av människor med fika, mat och kultur i en avslappnad kombination. ”Vi strävade efter att vara ekologiska i Ekoparken som nationalstadsparken då hette”, förklarar Annika. Det var samtidigt som sambanden mellan mat, miljö och människors arbetsvillkor i andra delar av världen blev allt mer uppenbara. Kunder efterfrågade också i högre utsträckning ekologiska och kravmärkta varor i affären. De nya ägarna ville att Kafé Sjöstugan skulle vara ett uttryck för och en del av den här utvecklingen.

Kravmärkt, närodlat och återbruk är viktiga delar av verksamheten på Kafé Sjöstugan.                              Foto: Michael Karlsson.

Skapande småföretagare i företagsvänliga Solna

Femton år efter starten 1999 driver Annika Malmsten med sin familj Kafé Sjöstugan med hjälp av tillfälligt anställd personal, ofta en eller några yngre kvinnor som arbetar i köket och bakom försäljningsskänken. Hur märks det att kaféet ligger i just Solna stad som flera år i rad har rankats som Sveriges mest företagsvänliga kommun av Svenskt Näringsliv? Efter så lång tid är relationerna med politiker och tjänstemän väl upparbetade. Det är lätt att få ut information genom kommunens kanaler. ”Det vore dock bra med en kontaktperson som är lätt att få tag i och som finns kvar under en längre tid”, säger Annika. Hon berättar att kommunen ger tidsbegränsade bygglov för kaféet vilket innebär att efter fem år är det dags att skicka in en ny ansökan. Ett av villkoren från stadens sida är generösa öppettider året om oavsett årstid och väder. Kaféet är därför öppet dagligen på sommaren och resten av året varje torsdag, lördag och söndag. Annika Malmsten suckar lätt när hon tänker på allt tidskrävande pappersarbete. Visst, det är en viktig och ofrånkomlig del av företagandet men drivkraften att fortsätta med kaférörelsen finns någon annanstans. Att hitta nya recept, leta efter riktigt bra råvaror, laga mat, engagera artister och konstnärer – där finns källan till inspiration, kreativitet och glädje. Bevis på lusten att skapa finns också överallt i kaféet. Dekorationerna är gjorda av lökpåsar i färgat plast, konservburkar, kapsyler, sugrör och cd-skivor. Till synes förbrukade ting används i nya och många gånger oväntade kombinationer av färg och form.

Annika Malmsten hälsar välkommen med nybakade bullar fyllda med stora bitar av Cox Orange.                                            Foto: Michael Karlsson.

Ett växande tryck på nationalstadsparken

En tydlig förändring under Annika Malmstens tid på Kafé Sjöstugan är att det är så många fler människor som rör sig i området runt Brunnsviken. ”Det är bra, idén bakom nationalstadsparken är ju att naturen ska vara lättillgänglig.” Men med rättigheter kommer skyldigheter, och Annika nämner snabbt några saker som hon skulle vilja ändra på. Varför så mycket neonljus på kontorshusen i Frösunda? En viktig del av parkupplevelsen är möjligheten att komma bort från det konstgjorda ljuset. Ännu viktigare är att bygga bort de fysiska barriärerna och förstärka de gröna kilarna mellan Ulriksdal och Brunnsviken. Varför inte bygga en ekodukt som en del i den mycket efterlängtade överdäckningen av Bergshamraleden? En påtaglig förändring är den tilltagande nedskräpningen. På sina hundpromenader är det inte ovanligt att Annika hittar engångsförpackningar och flaskor strax intill en papperskorg. Så var det inte för bara 10-15 år sedan. Det säger tyvärr en del om hur man ser på naturen – som något man kan utnyttja utan att vårda eller bevara. Varför inte en kommunal satsning på ”Håll Brunnsviken rent!” i samarbete med skolorna, näringslivet och stiftelsen Håll Sverige Rent? En fråga som intresserar Annika är balansen mellan det ordnade och det vilda i nationalstadsparken. Det måste få finnas platser som förblir orörda, menar hon och uppskattar därför hur Tivoli beskrivs i förslaget till Solna stads nya grönplan: ”Tivoliberget ska behålla sin dramatik med branter klädda med ädellövskog. Krönet ska präglas av ljus hällmarksskog, sluttningarna av ekhasselskog med lundartad flora”.

En del av kulturlivet

Föreningen Bergshamra för alla bildades 1992. Annika Malmsten var en av grundarna som skrev under på att föreningen bland annat skulle ”tillvarata och utveckla den mångkulturella miljön i Bergshamra” genom olika typer av evenemang. Kaféet används som plats för föreningens program som 2014 bestod av sångkaféer, slöjdkaféer, barnteater och konserter. Annikas målsättning är att Kafé Sjöstugan ska användas av alla sorters människor som vill kunna konsumera och producera kultur.  I Solna stads utvecklingsstrategi för Bergshamra säger bergshamraborna själva att kaféet är en av de mest populära platserna i området. Under intervjun återkommer vi flera gånger till den förödande branden 2004. Utan det kraftfulla stödet från enskilda personer och föreningar hade det inte funnits något kafé i dag. Småbarnsföräldrar, pensionerade officerare, nya svenskar, kommunpolitiker boende i närområdet, Bergshamra för alla, Haga-Brunnsvikens vänner – alla bidrog de till att ge kaféet en ny start. Det är ett stöd som Annika Malmsten fortfarande upplever mycket starkt.

Just den här dagen består takdekorationen av en kviltad fågel på en gren med frukt av lökpåsar i plast.
Foto: Michael Karlsson.

Inte för perfekt

Innan intervjun avslutas vill jag ställa en sista fråga till Annika Malmsten. Hur tror du att Kafé Sjöstugan uppfattas av besökarna? ”Som ett vilsamt ställe som inte är för perfekt och tillrättalagt, som en paus för själen där man bara får vara”, blir svaret. ”Och där man kan äta gott, så klart.” Kaféets ekologiska inriktning har förstärkts genom att återbruk, klimatsmarta lösningar och närodlat har blivit viktiga delar av verksamheten. Därför används svensk kål i stället för importerad grönsallad. Därför är musten gjord av äpplen från Bergshamras gamla fruktodlingar. Och därför är ljusstakarna och utsmyckningarna i taket gjorda av återvunnet material. Tillsammans sätter det en unik prägel på Kafé Sjöstugan, ett särpräglat avtryck som är Annika Malmstens eget.

Michael Karlsson, 2015-02-01

Litteratur och källor

Katalogen till utställningen ”Carl Malmsten – formgivare och pedagog” på Prins Eugens Waldemarsudde 2013.

Artiklar i Hagabladet: ”Kafé Sjöstugan återuppstår” i 1/2004 och ”Sjöstugan i Bergshamra” i 1-2/2013.

Förslag till utvecklingsstrategi för Bergshamra, Solna stad, 2014.

Solna stads Grönplan (remissutgåva), 2014.

Webbplatser: bergshamra.org, capellagarden.se, kafesjostugan.se, krav.se, overjarvagard.se, solna.se och stockholmslansmuseum.se.

Annika Malmstens recept på grönkålssallad

Ingredienser: 300 g grönkålsblad. 1 rödlök. 2 svenska vinteräpplen, gärna Cox Orange, Ingrid Marie eller något annat gott svenskt äpple. 1/2 dl grovt hackade hasselnötter som rostas snabbt i en stekpanna (om ingen är nötallergiker)

Dressing: 2 msk rödvinsvinäger. 4 msk olivolja. 1 msk honung som värms så att den rinner.

Repa av det gröna från den grova bladnerven i mitten. Hacka grönkålen ganska fint. Hacka rödlöken fint. Ta bort kärnhuset på äpplet och tärna äpplet med skalet på.

Blanda ingredienserna i en skål och häll över rikligt med dressing.

 

Ny stadsträdgårdsmästare och ny grönplan i Solna

Posted on by
Reply

Artikeln publicerades ursprungligen i Haga-Brunnsvikens Vänners medlemsblad i februari 2015.

Vid månadsskiftet april/maj 2014 tillträdde Nils Forsberg som stadsträdgårdsmästare i Solna stad. Han ersatte Lars Johansson som hade haft tjänsten sedan september 2012. Solna hade då varit utan stadsträdgårdsmästare sedan 2005. Nils Forsberg har varit projektledare på park- och naturenheten i Västerås stad och tidigare konsulterande landskapsarkitekt i främst gestaltnings- och projekteringsstadiet.

Vad gör en stadsträdgårdsmästare i Solna? Vad har hänt med Solna stads nya grönplan? Vilken betydelse får grönplanen för Kungliga nationalstadsparken med Tivoliområdet som exempel? Det är frågor som Nils Forsberg gärna svarar på.

En stadsträdgårdsmästares uppgifter

Nils Forsbergs roll är att arbeta strategiskt med och bevaka gestaltningen av alla typer av offentliga platser – parker, naturområden, torg och gatumiljöer. Det handlar om att ta fram planer av olika slag, exempelvis planeras en lekplatsutredning under 2015. Sedan använder Nils Forsberg bland annat sin tid till att arbeta tillsammans med stadens planhandläggare, kommunekolog, driftansvariga och konsulter i olika projekt. Eftersom Solna stad är en beställarorganisation är det inhyrda konsulter som ritar samt upphandlade entreprenörer som bygger och utför drift och skötsel.

Grönt i en utpräglat urbaniserad miljö

Många kopplar nog ihop Solna med trafikleder men drygt halva Solnas totala yta är grön. De offentligt tillgängliga park- och naturområdena utgör ungefär en tredjedel av ytan. Och en tredjedel av staden ligger inom nationalstadsparkens gränser. Samtidigt gör vägarna att kommunen upplevs som splittrad och att det kan vara svårt att ta sig till fots från en stadsdel till en annan. Det finns också en oro att politiker och tjänstemän tycker att det är viktigare att bygga än att bevara och utveckla grönområden. Vilken roll kan då den nya grönplanen spela för framtiden?

Solnas nuvarande grönplan är från 1991. Därefter har bland annat lagen om nationalstadsparken tillkommit och Igelbäckens naturreservat inrättats. Förslaget till ny grönplan har efter inkomna remissvar reviderats och väntar nu på att antas av kommunfullmäktige, förklarar Nils Forsberg. Den viktigaste förändringen från remissversionen är att dokumentet delats upp i två separata delar. Den första delen benämns grönplan, beslutas av kommunfullmäktige och blir ett mål- och strategidokument. Den andra delen, en handlingsplan med beskrivningar av stadsdelarna och tillhörande åtgärdspaket, kommer förvaltningen att jobba vidare med. Handlingsplanen är tänkt att beslutas av ansvarig nämnd och förvaltningens uppgift är sedan att genomföra åtgärderna.

Grönplanens betydelse för Tivoli

I förslaget till ny grönplan som har skickats till kommunfullmäktige för beslut finner man nationalstadsparken under rubriken ”Skyddade områden i Solna” tillsammans med Igelbäckens och Ulriksdals naturreservat. Dessutom finns en skrivelse om ett möjligt nytt naturreservat runt Råstasjön. Det finns hänvisningar till stadens fördjupade översiktsplan från 2008 för Solnadelen av nationalstadsparken liksom till länsstyrelsens vård- och utvecklingsplan för hela parken från 2012. I förslaget slås fast att ”i princip all naturmark i Solna har sitt ursprung i kulturlandskapet och behöver viss skötsel för att bibehålla sina naturvärden”. Vidare kan man läsa att ”en förutsättning för biologisk mångfald är stabila ekosystem och i staden handlar det om att skapa förutsättningar så att olika arter kan bevaras. En viktig förutsättning för det är att det finns grönområden av god kvalitet, med tillräcklig storlek och med sammanhängande struktur”.

Vad betyder det då för Tivolihalvön i Kungliga nationalstadsparken med de två delarna Pipers park och Tivoliberget? Det är värt att notera att den version av grönplanen som har skickats till kommunfullmäktige för antagande alltså saknar åtgärdspaket. Åtgärderna som fanns i remissversionens andra del kommer, enligt Nils Forsberg, förhoppningsvis med i den handlingsplan som förvaltningen ska arbeta vidare med.

I remissversionens åtgärdsdel sägs att halvön ska vara en tydlig del av Brunnsvikens landskap från 1700-talet. Vad gäller Pipers park ska gångsystem, öppna terrasser och utsiktsplatser underhållas i enlighet med en karta från 1786. Tivoliberget ska behålla sin dramatik med mångfalden av biotoper och grunderna till äldre bebyggelse ska framträda.

En av åtgärderna lyder: Sköt Tivoliudden nu, vilket är en mycket träffande formulering. Redan i den ambitiösa vårdplanen för Tivoliområdet från 1999 anges gallring som en åtgärd för att återskapa och bevara ett varierat natur- och kulturlandskap. Vissa sporadiska åtgärder har vidtagits under åren men helhetsbilden av Pipers park är att det är svårt att få en känsla av parkmiljön från slutet av 1700-talet. Frågan är om den tänkta handlingsplanens åtgärdspaket får en tillhörande plånbok som fylls på år efter år.

Måldokument och åtgärdsplaner är nödvändiga men för en kontinuerlig skötsel på god nivå krävs monetär långsiktighet från politikernas sida och professionellt genomförande av stadens tjänstemän liksom av inhyrda konsulter och entreprenörer.

Michael Karlsson, 2015-02-02

Referenser

Grönplan för Solna stad. ”Hela Solnas landskap”. Strategidokument för Solnas gröna offentliga

miljöer, parker, platser och gatumiljöer, 2014-10-08. Förslag lämnat till kommunfullmäktige.

Solna stads Grönplan (remissutgåva), 2014.

Vårdplan för Tivoliområdet. Del 1. Historik, skyddsvärden och allmänna riktlinjer. Solna stad, 1999.

Webbplatser: solna.se och stadstradgardsmastare.org.

Läromedel – skolans strykpojke

Posted on by
Reply

Jag har haft anledning att samla på mig material om läromedel i grund- och gymnasieskolan. 1991 lades Skolöverstyrelsen och Statens institut för läromedelsinformation ned och därmed försvann förhandsgranskningen av läromedel. Nu är det upp till lärarna, arbetslagen och skolorna att avgöra vilket läromedel som ska väljas framför ett annat.

Läromedel är inte en del av Skolinspektionens regelbundna granskningar men 2011 kvalitetsgranskade man läromedel i kemi i årskurs 4 och 5. Relationen mellan innehåll, användning och individanpassnng stod i fokus för granskningen. Man konstaterar att det finns en risk att det ”skapas ett ytligt och fragmentariskt lärande, såvida det inte finns en genomtänkt strategi bakom läromedelsanvändningen”. Ytterligare slutsatser är att en tredjedel av de besökta skolorna har otidsenliga läromedel, att undervisande lärare ansvarar för inköp av läromedel och att läromedlen i för liten utsträckning anpassas till elevernas varierande förutsättningar och behov. I granskningen blir det också mycket tydligt att skolorna inte genomför några systematiska utvärderingar av läromedlen.

Sveriges enda läromedelsforskare? I alla fall är Anna Johnsson Harrie vid Linköpings universitet den mest namnkunniga inom området. I sin avhandling studerar hon hur staten fram till 1991 granskade och godkände läromedel innan de fick användas i undervisningen i samhällskunskap. Minskade anslag till läromedel har skapat en marknad för sponsrade läromedel. Det sägs att dessa läromedel ska vara opartiska. Anna Johnsson Harrie har tittat på om det stämmer genom att jämföra två sponsrade läromedel i samhällskunskap från Svenskt Näringsliv och Arena Skolinformation (som står arbetarrörelsen nära). Hur ser man på industrialiseringen i Sverige i de båda läromedlen? Väldigt olika när det kommer till frågan om vilka det var som skapade det moderna Sverige. Entreprenörerna och företagarna, enligt Svenskt Näringsliv. Arbetarna genom fackföreningarna, enligt Arena Skolinformation. Jag har svårt att tänka mig att lärare i samhällskunskap okritiskt använder sig av dessa läromedel. I stället har de ett didaktiskt guldläge att genom jämförelser fånga upp frågor om källkritik och tolkningsföreträde.

Engelska elever presterar betydligt sämre än elever exempelvis i Singapore och Finland. En skillnad av viss betydelse är synen på och användningen av läromedel. Tim Oates vid Cambridge University kan visa att endast fyra procent av lärarna i England använder läromedel i naturvetenskapliga ämnen jämfört med 68 procent i Singapore och 94 procent i Finland. Förklaringen är att det i England finns ett utbrett motstånd mot läromedel enligt idén att det är ”finare” att använda arbetsblad och andra typer av material. I Finland är läromedel av hög kvalitet däremot ”a key part of the classroom, supporting learners and teachers alike”. Tim Oates skräder inte sina ord när han säger att ”we may not have been conscious of the movement in England away from the wide use of high quality textbooks, but it has happened. We’ve failed to notice the emergence, in other nations, of extremely well-theorised, well-designed, and carefully implemented textbooks”. Tyvärr känner jag igen uppfattningen att det skulle vara bättre att producera eget material än att klokt och kritiskt använda förlagsproducerade läromedel.

Med jämna mellanrum skärskådar ideella föreningar/organisationer och större dagstidningar läromedel i vissa ämnen eller områden. RFSU vill se normkritiska läromedel och RFSL biologiböcker som beskriver HBT-personer på ett korrekt och förebildsskapande sätt. I januari 2015 granskade DN relationen mellan kvinnor och män i historieböcker i grundskolans årskurs 7-9. I läromedlen från Gleerups, Liber, Natur & Kultur och Sanoma Utbildning utgör kvinnor i genomsnitt endast 13 procent av alla personer som presenteras och andelen minskar dessutom i kapitlen om 1900-talet. Frågan är om läromedlen avspeglar vad som faktiskt händer i klassrummen – knappast och förhoppningsvis inte. Det ligger nog en hel del i Jonas Thentes kommentar till granskningen: ”Läraren har att använda läroböcker som diskussionsunderlag, inte kanon. Jag är till exempel övertygad om att häxprocesserna har ett betydligt större utrymme på lektionerna än de har i läroböckerna, samt att viktiga gestalter som Rosa Parks i klassrummen får sin rättmätiga plats i historien”.

Tänk om medierna kunde ägna bara en liten stund då och då åt att recensera nya läromedel. Säg en del av kultursidorna i DN den första torsdagen i varje månad…

Skolvärlden har genom åren intresserat sig för läromedel. 2014 var det dags igen och den här gången under rubriken ”Läromedelslotteriet. 8 av 10 lärare hinner inte granska sina egna läromedel”. Deras tid räcker inte till för att hinna göra det, och svårast är det för lärare i grundskolans tidiga årskurser. Mindre och mindre pengar satsas på läromedel. Rickard Vinde, vd för branschorganisationen Svenska Läromedel, menar att ”utan läromedel får elever ingen struktur på sitt lärande. Är det brist på läromedel måste lärarna lägga väldigt mycket resurser på att hitta material och på att granska det”. Skolvärldens undersökning visar att sju av tio lärare är nöjda med de tryckta läromedlen men bara fyra av tio säger detsamma om de digitala läromedlen. En orsak kan vara att när skolorna har köpt in datorer och annan teknik finns inga pengar kvar till digitala läromedel. Det som återstår är att leta på nätet eller skapa egna läromedel. ”Lärare är professionella undervisare, men bara vissa är dessutom professionella läromedelsförfattare”, konstaterar utbildningsanalytikern Jan Hylén. Han efterfrågar en mer systematisk kollegial utvärdering av läromedel, och menar att en sådan skulle underlättas av en handledning framtagen av Skolverket.

Jag tror att många skulle vinna mycket på en handledning i konsten att välja läromedel – mer tid till undervisning samt en tydligare kongruens mellan läroplaner och undervisning. Därför avslutar jag med en fråga: Är en läromedelsguide en adekvat och aktuell fråga för Skolverket?

Danska fladdermöss och svenska ugglor

Posted on by
Reply

I början av 2014 beskars lindarna i allén ned mot Ulriksdals slott kraftigt. Naturvårdare hävdade att det skedde vid helt fel tidpunkt med tanke på häckande kattugglor och skogsduvor. Det verkar osäkert om och hur Statens fastighetsverk inhämtade synpunkter från experter på området i god tid före hamlingen.

En helt annan ordning gällde 2013-2014 i samband med renoveringen av Brede Allé i Fredensborg Slotshave. En eventuell förekomst av fladdermöss i de gamla lindarna som skulle fällas höll på att stoppa hela projektet. ”Aktiviteter, der kan have afgørende betydning for dyrenes levevilkår og dermed overlevelse, er føgelig ulovlige”, enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Först efter omsorgsfullt genomförda undersökningar kunde förnyelsen av den breda allén med sina skulpturer och dubbla rader av träd fortsätta.

Lärdom? Dansk grundlighet är något av lära av.

Brede Allé sträcker sig från den solfjäderformade platsen framför Fredensborg Slot och ner genom parken. Det är framför allt arkitekten Nicolas-Henri Jardins planer från 1760-talet som har varit vägledande för parkens utseende.

 

Litteratur

Kjaer, Ulla, Scavenius, Bente och Waage Rasmussen, Christine, Fredensborg. Slot og slotshave. Gads Forlag (2013).

Lego – från hemmabygge till arkitektpärlor

Posted on by
Reply

En gång i tiden var jag en hängiven legobyggare. Nyligen läste jag om Gabriel Bremler som är professionell legobyggare. Han har gjort modeller av Konserthuset i Stockholm, Haninge centrum och Råsunda fotbollsstadion. Förutom att bygga modeller arrangerar han events för barn och teambyggande aktiviteter för företag.

Professionell legobyggare – det vore något! Så länge får jag nöja mig med modellen på Guggenheim-museet i New York. Jag köpte den i The Lego Store vid Rockefeller Center. Affären är ett eldorado för Lego-entusiaster.

Solomon R. Guggenheim Museum ritades av Frank Lloyd Wright och stod klart kort efter hans död 1959.

Himlen har kommit närmare Ulriksdal

Posted on by
Reply

I slutet av februari 2014 beskars närmare hundra lindar i allén från Confidencen och ned till vändplanen vid entrén till Ulriksdals slott. Effekten blir brutal när man betraktar de till synes stympade träden. Det känns som om himlen har fallit ned över Ulriksdal.

Hamlingen har genomförts av Statens fastighetsverk i samråd med Ståthållarämbetet.

Varför denna kraftiga beskärning eller hamling? Enligt Statens fastighetsverk mår lindarna bra av det och kommer förhoppningsvis få ny växtstimulans och leva längre. Innan sommaren hinner de återhämta sig och skjuta nya skott. Syftet är också att återskapa trädradernas form och funktion. För oss som nästan dagligen går genom allén minskar risken för att få en gren i huvudet.

Tack vare landskapsmålaren Johan Sevenbom (1721-1784) vet vi hur allén såg ut kort tid efter planteringen. 1762 stod han nämligen framför Confidencen och målade infartsvägen till slottet. De unga träden har försetts med stöttor för att växa rakt och samtidigt skyddas mot vagnshjul. I allén rör sig grupper av hovfolk. Närmast slottet syns två stallängor, endast den till vänster om vägen finns kvar i dag. Tavlan beställdes av drottning Lovisa Ulrika för att ingå i hennes konstsamling på Drottningholms slott.

Ulriksdals slott från Confidencen, troligen 1762. Nationalmuseum. Bilden är beskuren.

Allén är en del av Carl Hårlemans plan till radikala förändringar av Ulriksdals slottspark. Slottsarkiteken och överintendenten Hårleman ville göra entrén till slottet monumental genom att ge Confidencen en pendang i form av en nybyggnad. Omvandlingen påbörjades 1744 och trettio år senare visar en uppmätningsplan att förslaget till stora delar också blev verklighet. Någon tvillingbyggnad till Confidencen blev det inte men allén i sig skapade den önskade effekten av storslagenhet när man närmade sig slottet. En effekt som är större i dag med de vuxna träden än när de en gång var nyplanterade.

Lindarna bör alltså ha varit ungefär femton år gamla när Johan Sevenbom besökte Ulriksdal med pensel och staffli.

Konstvetaren Magnus Olausson skriver att ”av Hårlemans förändringar är det endast lustträdgårdens boskéer som bevarats till våra dagar”. Men då glömmer han infartsallén som 270 år senare fortfarande står där. I och för sig hårt tuktad, men med det tydliga budskapet, nu som då: Gör dig redo, slottet närmar sig!

Litteratur

Hallerdt, Björn, Sevenboms Stockholm. Johan Sevenbom – förnyare av svensk landskapskonst under 1700-talet. Stockholmia förlag (2010).

Kungliga Nationalstadsparken. Historiskt landskap i levande stad. Kungl. Djurgårdens Förvaltning (2010).

Olausson, Magnus, ”Tradition och förnyelse i trädgårdskonsten”, i Carl Hårleman. Människan och verket. Byggförlaget (2000).

Trädgårdarna på Ulriksdal under 350 år – Historisk sammanställning. Statens fastighetsverk (1994).

 

Louis Belanger i biblioteket på Haga slott

Posted on by
Reply

Hösten 2010 besökte jag Stockholms stadsmuseums magasin i Frihamnen. I en korridor hängde en tavla till hälften dold av ett skynke med ett fastsatt meddelande. Det fångade mitt intresse: ”Till Haga slott”. Det var några månader innan Kronprinsessparet skulle flytta in på slottet i Hagaparken och jag bad guiden berätta om tavlan och märkningen. Det var en olja från 1812 av Louis Belanger som skulle lånas ut och hängas upp i slottets matsal, fick jag veta.

Louis Belangers vy över en bit av den norra delen av Hagaparken. Källa: Stockholms stadsmuseum, SMS 26870.

Tavlan, som köptes in i början av 1960-talet, är ett av cirka 20 000 verk i stadsmuseets konstsamling. Louis Belanger (1756-1816) var flitigt verksam som landskapsmålare i Sverige från 1798.

Vad är det vi ser? Träden i förgrunden omfamnar Gustav III:s paviljong med omkringliggande byggnader. En fyrspänd kaross längs vägen från Koppartälten är strax framme vid huvudingången. Ekotemplet, eller sommarmatsalen, höjer sig över landskapet. Ekonomibyggnaden i göticistisk ruinstil till vänster om paviljongen och Psychetemplet till höger finns inte längre kvar. Ett mindre sällskap är på väg ner till bryggan och pråmen med den tvetungade flaggan i topp. Två svanar kompletterar vyn i sann romantisk anda. Det skulle dröja några år innan Haga slott var uppfört enligt Carl Christoffer Gjörwell den yngres ritningar. I en bedömning i samband med museets inköp av tavlan sägs att ”i våra ögon lider Belangers verk ofta av en viss torka och schematism, hans kompositioner saknar gärna atmosfär”. Samtidigt har målningen ”ett betydande kulturhistoriskt värde” som topografisk översiktsbild över den ursprungliga Haga-anläggningen.

Biblioteket på Haga slott. Copyright: Kungahuset.se. Fotograf: Klas Sjöberg.

Biblioteket ingår i den officiella delen av Haga slott. Den uppmärksamme noterar att Belangers landskap inte hänger i matsalen utan just i detta rum som ursprungligen hade en helt annan funktion. När slottet stod klart 1805 var tanken att Gustav IV Adolfs båda söner skulle disponera varsin våning intill den centralt placerade salen. Den södra rumssviten (till vänster om salen) var avsedd för arvfursten Karl Gustav som dock avled innan slottet stod inflyttningsklart och de två rummen kom i stället att användas av systern Sofia Wilhelmina. Kronprinsessparets formella bibliotek var tänkt som prinsens förrum. Hans sovrum används i dag som matsal.

Belanger får samsas med en spis från 1930-talet. Prinsparet Gustaf Adolf och Sibylla ville skapa ett modernt hem präglat av stram funkis inför inflyttningen 1932. Kakelugnar från 1800-talet hörde inte hemma i ett sådant stilideal. Kungens pappa använde biblioteket som skrivrum. Det skulle vara intressant att få veta om det förutom spisen finns kvar något från den här tiden. Fotot som finns att tillgå visar inte om Kronprinsessparet har valt att återföra exempelvis verk av kronprinsessan Margareta eller den vävda tapeten som syns på fotografier från 1930-talet.

Litteratur

De Kungliga slotten, Haga. Ett kungligt kulturarv. Votum förlag (Karlstad 2009).

Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra Böcker (1990).

Stockholms Stadsfullmäktiges handlingar. Bihang nr 43 till Stadskollegiets utlåtanden och memorial 1963. Berättelse över Museinämndens verksamhet under år 1962.

Skolval – inte alltid så lätt att visa vad man står för

Posted on by
Reply

I år kommer hundratusentals elever i femtonhundra skolor öva sig i att ta ställning i valen till Europaparlamentet och till riksdags-, landstings- och kommunvalet. Tanken är att individen fritt ska bestämma sig för det bästa alternativet utifrån egna värderingar och ställningstaganden.

En månad före valet 1976 hade jag börjat i årskurs 7 på den nybyggda Gröndalsskolan i Värnamo. Det var valet som skulle bryta den socialdemokratiska hegemonin och föra fram den första borgerliga regeringen sedan 1932 med Thorbjörn Fälldin som statsminister. Gröndalsskolan riggade för skolval.

Vad skulle jag rösta på? Socialdemokraterna så klart. Det gjorde större delen av min familj och släkt. Farmor gick stolt varje år i kappa och hatt med nyfriserat hår genom Värnamo i förstamajdemonstrationen. När morfar många år senare skulle besöka Stockholm och mig för första gången frågade jag vad han ville se. Svaret kom snabbt och med eftertryck: Palmes grav. Mormor brukade påminna mig om att det första valet med allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män hölls först 1921. Mormor var då tre år. Rösta skulle man göra, det var en rättighet och skyldighet som man inte kunde ta lätt på. Ändå trasslade jag till det för mig.

Några av mina klasskamrater gjorde en stor sak av att de skulle rösta på moderaterna och Gösta Bohman. När en av dem frågade mig vad jag skulle rösta på svarade jag inte socialdemokraterna utan folkpartiet. Fortfarande kan jag känna hur jag skämdes för att jag inte hade kraft att stå upp för mig själv och min bakgrund. Det är en kladdig och obehaglig känsla som dröjer sig kvar. Det blev inte bättre av klasskamratens arroganta reaktion: ”Det är i alla fall bättre än att rösta rött”. Det vill säga, jag stod på hans sida men inte helt och hållet.

Jag hoppas att eleverna som ska träna på de demokratiska spelreglerna i årets ”superval” möter lärare som diskuterar integritet, mod att stå emot grupptryck och allas rätt till ett riktigt eget val.

Litteratur

Sveriges historia 1920-1965. Norstedts (Stockholm 2012).

”Rätta till dina supradentaler” – ett råd från lärarutbildningen

Posted on by
Reply

Mitt utbildningsbevis från Högskolan för lärarutbildning i Stockholm är utfärdat i juni 1987. Det var en tid när man inte kunde läsa om att var tredje lärarstudent anser att utbildningen i ganska eller mycket låg utsträckning förbereder dem för yrket. För en journalist hade det varit omöjligt att skriva om sökande till lärarutbildningen med lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga och sämre ledaregenskaper än sökande till andra utbildningar.

I mitten av 80-talet krävdes det mycket goda betyg för att få en plats på någon av landets då till antalet färre lärarutbildningar. Visst kritiserades utbildningen för att exempelvis ge för lite stöd att bedöma och betygsätta men mitt minne är att en betydande del av tiden ägnades åt läraryrket som hantverk. Hur startar man en lektion och hur avslutar man den? Hur varierar man undervisningen så att varje elev blir motiverad, förstår och lyckas i sitt lärande? Det var frågor som metodiklektorerna i svenska, religionskunskap och historia diskuterade med mig vid praktikbesöken.

Utbildningen gav mig också insikt om förhållandet mellan rikssvenska och dialekter. Frågan var hur bra mina framtida elever skulle komma att förstå mig. Under utbildningens fjärde och sista år ingick ett besök hos en talpedagog. Jag kommer inte ihåg hans namn men jag föreställer mig att det inte behövdes särskilt många minuter för honom att räkna ut att jag nyligen hade flyttat från Småland till Stockholm. Jag fick höra hur viktigt det var att bevara våra dialekter och att jag skulle vara stolt över min småländska. Men det fanns ett men och det handlade om min behandling av supradentalerna.

Supradentaler är konsonantljud som bildas genom att tungspetsen rullar och liksom snärtar till mot tandvallen, den buktiga del av munvalvet som ligger alldeles bakom övre framtänder. Eller mer konkret, det är de ljud som bildas med r i kombination med l, s, n, d och t. I orden fors och torn är rs respektive rn supradentaler.

I exempelvis småländskan och halländskan utelämnas ofta supradentalerna i uttalet. Då kan det låta så här: ”Vid den strömmande fosen stod ett medeltida ton i ruiner”. Inte helt lätt att förstå om man inte kommer från Värnamo eller Oskarström. En elev i någon av Stockholms skolor skulle nog undra över betydelsen av ”fosen” och om ”ton” har med musik att göra. Det var precis det talpedagogen påtalade för mig. Hans råd var vänligt men entydigt: Arbeta bort dina småländska supradentaler så att eleverna förstår vad du säger!

Andra ska nog uttala sig om resultatet men jag har försökt att följa rådet. Supradentalerna är numera mer rikssvenska än dialektala. Däremot lever och frodas mina tungrots-r helt i linje med talpedagogens hyllning till dialekternas värde för språkets mångfald. Jag hoppas att dagens lärarstudenter får reflektera över sitt eget språk i termer av förståelse och kommunikation. Men framför allt önskar jag att de får koncentrera sig på läraryrkets hantverk så att de på bästa sätt kan modellera fram alla tusentals lektioner som ligger framför dem.

Litteratur

http://talpedagogen.wordpress.com/2012/01/15/vi-statade-jattefott/

Malmberg, Bertil, Svensk fonetik. Liber Läromedel (1980).

 

Vi föds med möjligheterna till läslust

Posted on by
Reply

För Skolforums räkning har jag skrivit den här artikeln som är publicerad i Skolforum Magasin.

När blir man en läsare? Jag var 14 när det hände. Under några sommarmånader sträckläste jag B. Wahlströms gröna serie om djungelpojken Bomba. Titlar som Bomba i spökstaden och Bomba i främmande djungel satte i gång fantasin. Jag var fast och ville läsa mer. Skickliga svensklärare, en intresserad bibliotekarie och bokreornas tillgängliga överflöd hjälpte mig sedan att kanalisera mitt intresse, min läslust. Böcker och läsning blev en självklar och oumbärlig del av livet.

 

Läsförmåga för några eller alla – en framtidsfråga

Något har hänt sedan den där sommaren 1977. I juni 2013 lämnade närmare 19 000 elever grundskolan utan att kunna läsa ordentligt, de förstår inte vad de läser. Det innebär att nästan var femte elev, fler pojkar än flickor, får mycket svårt att studera vidare, skaffa ett jobb eller hitta sin plats i samhället. Framtidsmöjligheterna krymper för dem. Per Kornhall menar i sin debattbok om svensk skola att det handlar om demokratins överlevnad.

 

Vad är det som fungerar?

Samtidigt finns det många som just nu arbetar intensivt med att göra fler och fler barn och ungdomar till goda läsare. Det uppmärksammar Skolforum genom att skapa en mötesplats om läspedagogik, läslust, informationssökning och källkritisk kompetens. Vilka läsförståelsestrategier är det som fungerar i årskurs 1-3, 4-6 och 7-9? Hur lär man eleverna att läsa på raderna, mellan raderna och bortom raderna? Skolbibliotekarierna som en viktig pedagogisk resurs, vad betyder det i praktiken? Att grundmura nyfikenhet och lust till läsning i förskolan, hur gör man? Metoder för att bedöma elevers förmåga att värdera källor? Det är några frågor som får svar på mötesplatsen.

 

En mötesplats för att förändra

Skolforum samarbetar med projektet En läsande klass, som författaren Martin Widmark har tagit initiativ till, samt skolbiblioteken på Adolf Fredriks musikklasser och Nacka gymnasium. Som besökare på Skolforum kan du möta lärare, skolbibliotekarier, forskare och författare som både föreläser och bemannar mötesplatsens utställning. I mötet sker förändring

 

Lästips!

Ulla Damber, Jan Nilsson och Camilla Ohlsson, Litteraturläsning i förskolan (Studentlitteratur, 2013)

Digital och traditionell läsning. Analys av olika elevgruppers läsning utifrån PISA 2009, Skolverkets aktuella analyser 2013 (www.skolverket.se)

Per Kornhall, Barnexperimentet. Svensk skola i fritt fall (Leopard Förlag, 2013)

Ingrid Mossberg Schüllerqvist och Christina Olin-Scheller, Fiktionsförståelse i skolan. Svensklärare omvandlar teori till praktik (Studentlitteratur, 2011)

Monica Reichenberg, Vägar till läsförståelse. Texten, läsaren och samtalet (Natur & Kultur, 2008)

Rusta skolan med bibliotekarier, debattartikel i Dagens Samhälle 2013-05-22 (www.dagenssamhalle.se)